Remissvar

Brottsoffermyndigheten har som övergripande mål att främja brottsoffers rättigheter, behov och intressen. Det är främst utifrån den utgångspunkten som myndigheten har tagit del av och granskat förslagen i promemorian.

Utifrån de intressen som Brottsoffermyndigheten representerar tillstyrker myndigheten de lagändringar och processuella reformer som föreslås. Myndigheten vill lämna följande kommentar.

3 Utvidgade möjligheter att delta genom videolänk vid sammanträden

Arbetsgruppen föreslår att möjligheterna för parter, ombud, vittnen och andra domstolsaktörer att inställa sig via videolänk till ett sammanträde i domstol ska utvidgas. Brottsoffermyndigheten ser positivt på denna utvidgade möjlighet ur ett målsägandeperspektiv, särskilt för målsägande som är barn. Utöver de positiva överväganden som lyfts under kapitel 3.3.1 kan möjligheten för barn som är målsägande att sitta i ett privat mötesrum ge bättre möjligheter att ställa frågor till sitt målsägandebiträde eller särskilda företrädare. En sådan möjlighet kan bidra med en ökad förståelse och göra domstolsprocessen mer barnvänlig.

Brottsoffermyndigheten har som övergripande mål att främja brottsoffers rättigheter, behov och intressen. Det är främst utifrån den utgångspunkten som myndigheten har tagit del av och granskat förslagen i betänkandet.

Brottsoffermyndigheten tillstyrker de förslag som lämnas i betänkandet och har inga synpunkter förutom i följande avseenden.

Brottsoffermyndigheten anser att utredningens förslag gällande kriminalisering av oskuldskontroller och oskuldsingrepp får anses mycket positiva både ur ett brottsoffer- och ett barnrättsperspektiv. Förslagen bidrar till att stärka flickors och kvinnors rättigheter och även deras möjlighet till upprättelse i form av skadestånd eller brottsskadeersättning.

När det gäller utredningens slutsats om att det inte finns skäl att införa någon särskild reglering som kriminaliserar omvändelseförsök kan Brottsoffermyndigheten instämma i att det troligen inte finns tillräckliga skäl för att utöka det redan i dag straffbara området. Myndigheten anser emellertid att det bör övervägas om det finns skäl för att införa en ny särskild straffbestämmelse, liknande bestämmelserna om grov fridskränkning, grov kvinnofridskränkning, olaga förföljelse och hedersförtryck, som tar sikte på situationen att någon vid upprepade tillfällen begår brott mot hbtq-personer i syfte att få en person att förändra och permanent dölja eller avstå från att leva i enlighet med sin sexuella läggning eller könsidentitet eller att uttrycka kön på det sättet personen själv vill.

Den straffbestämmelsen skulle då ha en strängare straffskala än de enskilda brotten och placeras i fjärde kapitlet brottsbalken och beteckningen skulle exempelvis kunna vara grovt omvändelseförsök eller olaga omvändelseförsök. En sådan bestämmelse skulle markera att samhället ser särskilt allvarligt på när hbtq-personer utsätts för upprepad brottslighet på grund av sin sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck. De skulle enligt Brottsoffermyndighetens mening bidra till att stärka hbtq-personers rättigheter och möjligheter att leva på lika villkor i samhället. Vidare skulle det ge hbtq-personer ökad möjlighet till upprättelse i form av skadestånd eller brottsskadeersättning.

Mot bakgrund av de intressen som Brottsoffermyndigheten har att bevaka lämnas följande yttrande. Brottsoffermyndigheten är positiv till förslagen som presenteras avseende stärkt skydd för barn i form av bland annat utökad anmälningsskyldighet vid kännedom och misstanke om att barn far illa. Vi ställer oss även positiva till förbättrade möjligheter för socialnämnder att inhämta information vid utredning av barnets bästa när det gäller frågor om vårdnad om barn, barns boende och barns rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor hos.

Barnkonventionens bestämmelser i stort har genomsyrat yttrandet och flera av de föreslagna ändringarna kommer att stärka barnets rättsliga ställning.

Myndigheten har dessutom följande kommentar.

9. Utökade möjligheter att ta del av uppgifter ur misstanke- och belastningsregistren

Det är av yttersta vikt att förslaget i denna del genomförs. En socialnämnd ska alltid ha rätt att inhämta uppgifter ur misstanke- och belastningsregistren avseende barnet samt närstående till barnet som är över 15 år och som barnet bor tillsammans med. Om det finns risk för att barn far illa i hemmet ska Socialnämnden ha så gediget utredningsmaterial för sitt ställningstagande som möjligt i syfte att vidta erforderliga åtgärder för barnets bästa.

Kapitel 11. Informationsdelning mellan myndigheter inom socialtjänsten i brottsförebyggande syfte

I Brottsoffermyndighetens arbete med reglering av brottsskadeersättning uppmärksammas frekvent ärenden där barn utsätts för våld i nära relation. Det är av stor betydelse att förslaget i denna del genomförs. Vi ser i vårt arbete konsekvenserna för utsatta barn där familjer flyttar till en annan kommun och våldet fortsätter. Det är därför viktigt att en myndighet inom socialtjänsten ska få lämna ut uppgifter som rör ett barn till socialtjänsten i barnets nya hemkommun i syfte att minimera risken att barn far illa/arbeta för att våldet ska upphöra.

14.6.2 Utgångspunkter för beräkning av de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna

Lagförslagen kommer att innebära såväl omfattande personella som ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Med beaktande av rådande samhällsutveckling i form av hög återväxt av gängkriminella som fostras in i allvarlig brottslighet är det av yttersta vikt att samhället utformar ett skyddsnät som kan fånga upp barn så tidigt som möjligt så att de inte begår eller utsätts för brottslig verksamhet. Då fler myndigheter åläggs anmälningsplikt krävs utbildad personal för utredning och riskbedömning. För att lagförslagen i praktiken ska kunna genomföras krävs således att staten budgeterar för de ökade kostnaderna för personal och administration så att inte de angelägna förslagen riskerat att bli tandlösa.

Brottsoffermyndigheten tillstyrker förslagen i promemorian men vill lämna följande synpunkter.

Förslagen till en ny lag om vistelseförbud motiveras genomgående med att allmänheten kan förväntas känna ökad trygghet om personer i kriminella nätverk förbjuds att uppehålla sig i ett visst område. Målsättningen att öka tryggheten för allmänheten omfattar också brottsoffer och potentiella brottsoffer. Förslaget bygger på en avvägning av förbudspersonens rörelse­frihet, rätt till privat- och familjeliv och vad som är nödvändigt för att förebygga och förhindra brott, och därigenom skydda andra enskildas fri- och rättigheter. I den meningen präglas förslaget av ett brottsofferperspektiv även om detta inte är klart uttalat.

Med hänsyn till den utveckling som skett under senare år ser Brottsoffermyndigheten att en lag om vistelseförbud kan motiveras för att komma åt den grova gängbrottsligheten. Men eftersom det rör sig om långtgående ingrepp i grundläggande fri- och rättigheter är det viktigt att en lag om vistelseförbud i alla delar är godtagbar ur ett rättssäkerhetsperspektiv.

För att en sådan lagstiftning ska vara effektiv måste den kombineras med en rad andra åtgärder för att förebygga att unga rekryteras in i kriminalitet.

Brottsoffermyndigheten vill i sammanhanget framhålla att förbudspersoner som tillhör kriminella gäng också kan vara brottsoffer, och att det måste beaktas vid tillämpningen av lagstiftningen.

Enligt Brottsoffermyndigheten bör brottskatalogen avseende när dna-baserad släktforskning får användas vid en förundersökning utvidgas. Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt motiverat varför brottskatalogen bör hållas begränsad men enligt Brottsoffermyndigheten bör den kunna utvidgas till att inrymma även andra allvarliga brott såsom våldtäkt, våldtäkt mot barn och grov misshandel.

Vidare bör beaktas hur sagda metod kan användas för att uppklara brott inom den organiserade kriminella miljön där vittnesmål från målsägande ofta saknas på grund av lojalitet eller rädsla.

I övrigt tillstyrker Brottsoffermyndigheten utredningens förslag.

Brottsoffermyndigheten välkomnar att kommissionen föreslår ändringar i brottsofferdirektivet som kan förbättra brottsoffers möjligheter att få tillgång till sina rättigheter. Förslagen innebär en utveckling av det rättighetsbaserade arbetet för brottsoffer och innehåller flera principiellt viktiga reformer.

Att brottsoffer får det stöd och skydd som motsvarar deras individuella behov är ett sätt att stärka deras ställning och deras förtroende för rättsväsendet. Det är också ett framsteg om brottsoffer kan få tillgång till ett effektivt rättsmedel enligt nationell rätt om deras rättigheter enligt direktivet kränks.

Flera grupper av brottsutsatta har särskilda svårigheter att använda sig av sina rättigheter. Därför är det positivt att det föreslås särskilda bestämmelser som gör det lättare för irreguljära migranter att anmäla brott, och som gör att brottsoffer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra kan få tillgång till förfaranden och stödverksamheter.

Detsamma gäller förslaget om att de som utsatts för brott i förvarsanläggningar får information om sina rättigheter, kan förlita sig på förenklad anmälan av brott, och har tillgång till stöd och skydd i enlighet med sina individuella behov.

Det är också positivt att kostnadsfritt psykologiskt stöd för sårbara brottsoffer ska finnas tillgängligt så länge det är nödvändigt.

Brister i den praktiska tillämpningen av direktivet som har konstaterats i alla medlemsländer motiverar flera av de förslag som har lämnats. Kommissionen tar upp fem huvudsakliga problem som gör det svårt för brottsoffer att hävda sina rättigheter. Dessa handlar bland annat om att brottsoffer får otillräcklig information om sina rättigheter, att sårbara brottsoffer inte alltid får sina behov av skydd bedömda i tid och berövas effektiva skyddsåtgärder, och att det är svårt för brottsoffer att delta i straffrättsliga förfaranden på grund av brist på juridisk rådgivning och vägledning. Det kan konstateras att flera av dessa problem finns även i Sverige.

Enligt kommissionen hör begränsningar i den praktiska tillämpningen av direktivet ihop med att vissa rättigheter i direktivet inte formulerats tillräckligt tydligt och precist, och med att medlemsstaterna har ett stort handlingsutrymme när det gäller att införliva rättigheterna.

Även om flera bestämmelser nu preciseras och ersätts med mer specifika skyldigheter vill Brottsoffermyndigheten peka på att det alltid är upp till nationella myndigheter att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet av den här typen av direktiv. Det är också i linje med det rättighetsperspektiv som präglar direktivet att medlemsstaterna måste sätta upp nationella mål som är anpassade till nationella förhållanden för att uppnå direktivets syften. Den flexibilitet i bestämmelsernas utformning som ibland är önskvärd ökar behovet av att förtydliga hur syftet med bestämmelserna ska uppnås på nationell nivå. 

Brottsoffermyndigheten är positiv till förslaget i dess helhet även om det finns behov av justeringar och preciseringar i vissa delar. Myndigheten vill dock särskilt peka på några förslag som har bäring på myndighetens verksamhet.

Rätt till beslut om ersättning från förövaren i samband med straffrättsliga förfarande

Ersättning från staten är en betydande del av den upprättelse ett brottsoffer kan få. Utgångspunkten bör vara att de nationella systemen för ersättning till brottsoffer underlättar för brottsoffer så långt som möjligt. Det är därför ett angeläget förslag som lämnas i artikel 16 punkt 2 och som innebär att medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter utan onödigt dröjsmål betalar ut utdömd ersättning direkt till brottsoffret. Brottsoffermyndigheten menar dock att medlemsstaterna bör ges ett visst utrymme att utforma sina system på ett ändamålsenligt sätt, i enlighet med nationella särdrag och samverkan som vuxit fram mellan olika aktörer. Det är också väsentligt att det klargörs vad som avses med ”den utdömda ersättningen” i förslaget.

Individuell bedömning av brottsoffer för att fastställa specifika stöd- och skyddsbehov

Brottsoffermyndigheten välkomnar att det individinriktade förhållningssättet i direktivet förstärks och utvidgas till att omfatta bedömningar av såväl skydds- som stödbehov. Att en individuell bedömning ska inledas vid brottsoffrets första kontakt med de behöriga myndigheterna och pågå så länge det är nödvändigt beroende på varje brottsoffers specifika behov ger förutsättningar för ett mer effektivt skydd för de mest utsatta brottsoffren, och är en reform som kan leda till att fler brottsutsatta får möjligheter att få det stöd de har rätt till.

Protokoll för nationell samordning och samarbete samt tillhandahållande av information och statistik

I artikel 26a föreslås det att medlemsstaterna ska upprätta och genomföra särskilda protokoll för nationell samordning och samarbete.

En sådan bestämmelse kan skapa förutsättningar för ett mer strategiskt och metodiskt brottsofferarbete, och är också i linje med det uppdrag som Brottsoffermyndigheten har att överväga och föreslå olika aktörer som kan ha en samordnande roll när det gäller stöd och insatser gentemot brottsoffer. Det är positivt att det i protokollet ska anges hur medlemsstaterna ska tillhandahålla de stödverksamheter och specialiserade stödverksamheter som krävs för att på ett heltäckande sätt tillgodose de många behoven som brottsoffer med särskilda behov har.  

Tillhandahållande av information och statistik

I kapitel 6 föreslås ändringar i artikel 28 om tillhandahållande av information och statistik. Enligt förslaget ska medlemsstaterna samla in de statistiska uppgifter som listas i artikeln och lämna in till kommissionen samt göra statistiken tillgänglig för allmänheten.

I Sverige är Brottsoffermyndigheten genom sin omvärldsbevakning och samverkan med aktörer medveten om ett antal brister i stöd och skydd av brottsoffer. Myndigheten har tidigare pekat på att det är nödvändigt att se över den praktiska tillämpningen av brottsofferdirektivet i Sverige för att säkerställa ett korrekt genomförande. Förslaget om insamling av och offentliggörande av insamlade uppgifter kan möjliggöra en bättre uppföljning av brottsofferstödet. Att det finns uppgifter om brottsoffer som är relevanta för tillämpningen av nationella förfaranden för brottsoffer, och hur brottsoffer får tillgång till sina rättigheter är av grundläggande betydelse för att kunna utveckla det skydd och stöd som brottsoffer har rätt till. Att ta fram sådan information och statistik är en uppgift för flera myndigheter men informationen kommer ha betydelse för Brottsoffermyndigheten i dess framtida och mer utvecklade roll som informations- och kunskapscentrum för brottsofferfrågor.

Rätten till skydd för brottsoffer med specifika skyddsbehov under straffrättsliga förfaranden

I artikel 23 föreskrivs åtgärder för att säkerställa fysiskt skydd av brottsoffer som ska finnas tillgängliga under straffrättsliga förfaranden för brottsoffer med specifika skyddsbehov som fastställts i enlighet med artikel 22.1.

Det föreslås att en punkt läggs till om kontinuerlig eller tillfällig närvaro av brottsbekämpande myndigheter under straffrättsliga förfaranden. Brottsoffermyndigheten ställer sig positiv till utökat fysiskt skydd för brottsoffer under straffrättsliga förfaranden men vad som är bestämmelsens innebörd måste tydliggöras.

Kostnader

Om det som avses med de föreslagna ändringarna ska uppnås kommer det att medföra betydande kostnader. Brottsoffermyndigheten menar att en förstärkning av brottsoffers rättigheter måste vara en del av det fokus på brottsoffer som har aviserats av regeringen, och med nödvändighet innebär kostnader. Redan i dag behövs det insatser för att brottsoffer ska känna till och kunna använda sig av sina rättigheter, men därutöver kommer förändringar i direktivet att kräva både informations- och utbildningssatsningar liksom ökade personella resurser.

Brottsoffermyndigheten tillstyrker de förslag som presenteras i utredningen vilket inkluderar de lagändringar som föreslås. Myndigheten vill lämna följande kommentarer.

5.4 Tandvårdens arbete med våldsutsatta patienter – Utredningens bedömning

Utredningen menar att det på nationell nivå bör tas initiativ för att tandvården ska omfattas av samma skyldigheter som övrig hälso- och sjukvård i frågor om våld i nära relationer. Brottsoffermyndighetens delar utredningens uppfattning att det bör göras författningsändringar så att tandvårdens ansvar motsvarar det som hälso- och sjukvården har för våldsutsatta. I sammanhanget vill myndigheten föra fram att Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer därefter bör justeras för att tydliggöra tandvårdens ansvar. På så vis kommer tandvården bland annat att få ett mer tydligt krav att fastställa rutiner för att fråga om barn och vuxna utsatts för våld. Myndigheten delar däremot inte utredningens uppfattning att tandvården behöver kompenseras ekonomiskt för tidsåtgången att fråga om våld. Den uppgiften bör anses vara en grundläggande del av en anamnestagning.

6.10 Våldsutsatta patienters ersättning för tandvårdskostnader – Utredningens sammanfattande analys och bedömning

Brottsoffermyndigheten tillstyrker utredningens förslag och menar att det kan vara en viktig förändring för att gruppen våldsutsatta ska få ersättning för tandvårdskostnader som många gånger kan vara höga. Som utredningen konstaterat ger andra ersättningsformer som finns i dag inte tillräckligt bra skydd för den här gruppen. Därför finns det skäl att i stället införa en ordning som innebär att våldsutsatta får tillgång till tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift.

Brottsoffermyndigheten välkomnar de ändringar som föreslås avseende bestämmelsen om hets mot folkgrupp i brottsbalken samt motsvarande bestämmelse i tryckfrihetsförordningen och lämnar följande synpunkter.

Förnekelsegärningar

Införandet av det särskilda straffansvar avseende förnekande, urskuldande eller uppenbart förringande av folkmord och andra allvarliga internationella brott som föreslås välkomnas särskilt av Brottsoffermyndigheten. Att bekämpa dessa så kallade förnekelsegärningar utgör ett viktigt led i att skydda och upprätthålla minnet av de allvarliga brott som dessa grupper utsatts för samt att ge offren och deras anhöriga den upprättelse och rättvisa de behöver.

Hetsgärningar mot enskilda i en skyddad grupp

Brottsoffermyndigheten anser att den föreslagna utvidgningen av straffansvaret för hets mot folkgrupp, till att omfatta enskilda individer i de skyddade grupperna, utgör en särskilt positiv utveckling ur ett brottsofferperspektiv. Att dessa individer erhåller målsägandestatus och rätt till skadestånd när talan avser hets mot folkgrupp bidrar till ett tydligare erkännande av den särskilda typ kränkning som dessa gärningar innebär för dem som utsätts, eftersom de hatbrottsmotiv som bestämmelsen ger uttryck för inte framgår av andra mer allmänt hållna straffbestämmelser.

Ett enligt ändringsförslaget kriminaliserat meddelande eller uttalande skulle potentiellt kunna avse eller vara riktat till ett stort antal individer i de skyddade grupperna, varpå dessa individer också kan berättigas skadestånd. En mer djupgående analys av omfattningen av straffansvaret avseende enskilda är därför önskvärd. Detsamma gäller hur rätten till skadestånd på grund av hets mot folkgrupp förhåller sig till ersättningsmöjligheterna enligt brottsskadelagen samt eventuella behov av lagändring i brottsskadelagen.

Konsekvensbeskrivning

Av utredningens konsekvensbeskrivning framgår ingen bedömning av ekonomiska konsekvenser kopplade till den del av Brottsoffermyndighetens verksamhet som avser utbetalning av brottsskadeersättning. Eftersom omfattningen av straffansvaret gällande enskilda, såväl som ersättningsmöjligheterna enligt nuvarande brottsskadelag inte ter sig helt klara är det också svårt att avgöra hur omfattande de ekonomiska effekterna i detta avseende kan komma att bli. En analys där samtliga dessa aspekter berörs mer ingående är därför önskvärd.

I övrigt har Brottsoffermyndigheten ingenting att erinra mot utredningens förslag.

Brottsoffermyndigheten tillstyrker de förslag som lämnas i utredningen och delar utredningens uppfattning att förslagen innebär en ambitionshöjning på området.

Myndigheten har inget att erinra mot att Folkhälsomyndigheten ges en stödjande, samordnande och uppföljande roll men önskar påminna om vikten av att Folkhälsomyndigheten tar tillvara den kunskap och det arbete som redan finns och bedrivs på området inom både myndigheter och civilsamhälle.

Brottsoffermyndigheten har följande synpunkter.

Strategins fjärde mål

Det är positivt att målen i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa våld mot barn påminner om målen i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor eftersom det innebär att arbetet för myndigheter och organisationer att implementera strategin underlättas.

När det gäller mål fyra, Barns rättigheter i brottmålsprocessen ska tillgodoses, bör det dock övervägas om målsättning även ska innefatta ett krav på prioritering och ökad effektivitet i rättsväsendet vid våld mot barn. Det skulle ställa krav på de rättsvårdande myndigheterna att i större utsträckning prioritera ärenden med brottsutsatta barn. Ett krav på effektivare hantering av brottsdrabbade barn skulle även innebära bättre förutsättningar för att löpande följa hur de rättsvårdande myndigheterna utvecklar sitt arbete inom området.

15.2.1 Förutsättningarna för barn att reagera på våldet och signalera till omgivningen ska stärkas

Under senare år har flera barnanpassade material tagits fram om olika former av våld, dess skadeverkningar och vilket stöd som finns att få. Materialen har tagits fram i såväl offentlig som civilsamhällelig regi. Brottsoffermyndigheten ansvarar för barnmaterialet, Jag vill veta – allt om dina rättigheter vid brott. Materialet uppdateras för närvarande och arbetet förväntas vara klart senast 2024.

Myndigheten har lång erfarenhet av att ta fram och uppdatera olika typer av informationsmaterial och ser mycket positivt på förslaget att myndigheten ska få i uppdrag att säkerställa tillgången till informationsmaterial som är avsett och anpassat för barn, om olika former av våld, dess skadeverkningar samt om vilken hjälp som finns att få. Det bör dock i sammanhanget påminnas om betydelsen av spridningsinsatser för att materialet ska nå barn. Insatser för att sprida material är ofta en större utmaning än att producera barnanpassat material av hög kvalitet. Dessutom är insatserna ofta förknippade med relativt stora och återkommande kostnader.

15.4.2 Yrkesverksamma ska bemöta barnet på ett respektfullt och anpassat sätt och ha särskild kompetens

Brottsoffermyndigheten delar utredningens uppfattning att det alltjämt finns ett behov av kunskapshöjning avseende bemötande av våldsutsatta barn och barnets rättigheter hos aktörer som är verksamma inom rättsväsendet. Myndigheten har erfarenhet av uppdrag av liknande art som föreslås av utredningen, till exempel har myndigheten tillsammans med Domstolsverket genomfört utbildningar för målgruppen när det gäller ändringarna i sexualbrottslagstiftningen 2018 samt om bemötandefrågor.

Brottsoffermyndigheten bedömer därför att den är en lämplig aktör att tillsammans med Domstolsverket och i samverkan med Barnombudsmannen genomföra utbildningsinsatser avseende fördjupad kunskap om att vara barn och våldsutsatt och barnets rättigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter. Myndighetens erfarenhet är att det är särskilt uppskattat av rättsväsendets aktörer samt biträdande jurister och advokater att beredas möjligheten till gemensam utbildning tillsammans med övriga aktörer i rättsväsendet.

15.4.5 Samverkan måste ske med barnets behov i fokus – barnahusverksamheter ska finnas i hela Sverige och utvecklas

Brottsoffermyndigheten besitter expertis när det gäller samordning av insatser på brottsofferområdet och delar utredningens uppfattning att Brottsoffermyndighetens uppdrag ligger väl i linje med förslaget att myndigheten ska få i uppdrag att samordna, ge stöd och följa upp utvecklingen inom barnahusverksamheterna.

Myndigheten har även lång erfarenhet av uppdrag av liknande karaktär och bedömer därför att den skulle kunna ta sig an den nya uppgiften att nationellt samordna, ge stöd och följa utvecklingen som rör samverkan avseende barn som deltar i en brottsutredning med anledning av misstanke om utsatthet för våld. Detsamma gäller förslaget att Brottsoffermyndigheten ska följa upp och analysera utvecklingen avseende aktörernas samverkan kring barn som deltar i en brottmålsprocess med anledning av misstanke om utsatthet för våld.

I utredningen förslås därutöver att Brottsoffermyndigheten ska delta som samverkande part i flera andra uppdrag där andra myndigheter förslås vara huvudman. Myndigheteten ställer sig positiv till det och bidrar gärna med dess kompetens till att stärka arbetet när det gäller våldsutsatta barn. Myndigheten delar dock utredningens uppfattning att särskilda medel måste tillskjutas för att myndigheten ska klara av att hantera utredningens förslag.

Brottsoffermyndigheten har som övergripande mål att främja brottsoffers rättigheter samt att uppmärksamma deras behov och intressen. Det är med den utgångspunkten som myndigheten har granskat betänkandet.

7. En skärpt straffmätning av flerfaldig brottslighet

Brottsoffermyndigheten vill särskilt framhålla vikten av att varje tillkommande brott bör få genomslag vid straffvärdebedömningen så långt det är möjligt inom ramen för den tillämpliga straffskalan. För brottsoffret kan vetskapen om att varje brott haft betydelse för domstolens bedömning bidra till en ökad känsla av upprättelse.

9. Överväganden om åtalsunderlåtelse m.m.

I detta avsnitt berörs frågan om behovet av ändrade regler avseende möjligheten att besluta om åtalsunderlåtelse, förundersökningsbegränsning eller direktavskrivning. Enligt utredaren fungerar den nuvarande ordningen väl varför några förslag till lagändringar inte lämnas.

Även om utrymmet för förundersökningsbegränsning kan komma att minska något med anledning av betänkandets förslag om skärpta straff är Brottsoffermyndigheten av den uppfattningen att utrymmet för att besluta om förundersökningsbegränsning bör minska ytterligare. Fler brottsoffer skulle på så sätt få sitt behov av upprättelse tillgodosett genom att det anmälda brottet utreds så att den misstänkte ställs till ansvar för brottet och utkrävs skadeståndsansvar. Det är inte rimligt att brottsoffrets fullt berättigade krav på upprättelse äventyras genom att det ställs mot intresset att begränsa de processekonomiska kostnaderna.

Brottsoffermyndigheten tillstyrker de förslag som lämnas i utredningen.

Brottsoffermyndigheten har följande synpunkter.

Brottsoffermyndigheten erbjuder allmän information om brott mot barn och brottmålsprocessen till brottsutsatta barn bland annat genom material samlat på webbplatsen jagvillveta.se. Materialet riktar sig till barn i olika åldrar och består av en åldersanpassad webbplats, barnboken Liten och kunskapshöjande material för lärare i form av en lärarhandledning. På webbplatsen finns bland annat information om våld i ungas nära relation och myndigheten uppdaterar för närvarande materialet. Brottsoffermyndigheten menar att det är nödvändigt att såväl fortsatta informationskampanjer riktade mot personer som utsätts för våld i ungas nära relation som kunskapshöjande åtgärder riktade mot de aktörer som möter unga genomförs.

Brottsoffermyndigheten har lång erfarenhet av att sprida information till brottsoffer och allmänhet samt genomföra kunskapshöjande insatser. Myndigheten har till exempel genom en informationskampanj spridit information om den sexualbrottslagstiftning som trädde i kraft 2018 och nådde i den insatsen närmare 70 procent av målgruppen i åldern 18-25 år. Materialet finns samlat på webbplatsen frivilligtsex.se och innehåller kunskapshöjande delar bland annat en lärarhandledning.

Därtill har myndigheten genomfört olika informations- och kunskapsinsatser för deltagare i det demokratiska samtalet, samt de som möter målgruppen, för att motverka hot och hat. Materialet finns samlat på webbplatsen tystnainte.se. Sammantaget har Brottsoffermyndigheten god erfarenhet av såväl kunskapshöjande insatser som informationskampanjer i olika brottsofferfrågor och framstår som en lämplig aktör att genomföra sådana insatser även när det gäller området våld i ungas näras relation.

När det gäller samordning av barnahus önskar Brottsoffermyndigheten erinra om att det i utredningen En uppväxt fri från våld – En nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn (SOU 2022:70) föreslås att Brottsoffermyndigheten framgent ska ansvara för samordningen av barnahus vilket skulle vara ett viktigt steg mot att likrikta barnahusens verksamhet.

Brottsoffermyndigheten anser att syftet med förslagen i promemorian är bra. Även Brottsoffermyndigheten finner det angeläget att finna vägar som syftar till att säkerställa att mål avgörs inom rimlig tid och att färre mål behöver ställas in.

Ur ett brottsofferperspektiv anser Brottsoffermyndigheten att frågan bör behandlas djupare och i ett större sammanhang. Det bör analyseras hur det påverkar brottsoffers möjlighet att föra skadeståndstalan innan man väljer att utvidga möjligheterna att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro. Vidare är det kanske inte givet att det alltid är positivt för brottsoffer att rättegången blir av i den tilltalades utevaro. Det kan vara så att brottsoffret vill se att den tilltalade ställs inför rätta för det den gjort och närvara vid rättegången istället för att denne ska kunna välja om han eller hon vill närvara.