Vad är hedersrelaterad brottslighet?

Hedersbegreppet

Heder betraktas i många sammanhang som något positivt. I individualistiska samhällen förknippas heder med kvaliteter som ärlighet, integritet och rättskaffenhet. Det är kvaliteter som alla individer i samhället kan ha. Alla kan därför också ha heder i ett samhälle som bygger på individualitet. I kollektivistiska samhällen är det däremot enbart män som tillerkänns heder. Kvinnor ska ha skam i kroppen för att deras närstående män ska ha heder. Skam är med andra ord en norm i hederskulturen. 

Normer inom hederskulturen

Till hedersnormerna hör också uppfattningen att familjens rykte och anseende är beroende av kvinnliga familjemedlemmars faktiska eller påstådda beteende, hur väl de håller sig till vad som betraktas som okej enligt det oskuldsideal och kyskhetsideal som råder inom hederskulturen. Dessa ideal innebär att ogifta flickor och kvinnor förväntas vänta med sex till äktenskapets ingående, medan gifta flickor och kvinnor förväntas undvika sexuella relationer utanför äktenskapet.

Makt och kontroll

Makt och kontroll är centrala delar i hedersrelaterat förtryck. Förtryck tar sig uttryck i begränsningar, olaga hot, känslomässig utpressning, förnedring och olika former av kränkningar. Det är ofta en fin gräns mellan vad som är förtryck och vad som är exempelvis psykiskt våld.

Hedersrelaterat förtryck syftar till att kontrollera närstående för att motverka att de beter sig på ett sätt som riskerar att kränka en mans eller familjens, släktens eller kollektivets heder. Hedersrelaterat förtryck är alltså ett sätt att utöva makt.

Förtryck i en hederskontext handlar ofta om att föräldrarna bestämmer nästan allt som har med barnen att göra. Det kan handla om hur barnen får klä sig, vilka de får umgås med, vilken utbildning de får och vilka fritidsaktiviteter de får ägna sig åt. Det kan även handla om exempelvis fysisk och social åtskillnad av flickor och pojkar samt kvinnor och män i såväl hemmet som i förskola, skola och på fritiden.

Ett förtryck i en hederskontext kan också ta sig uttryck i att en gruppmedlem blir utfryst från gemenskapen och ignoreras. Hen kan bli kallad för kränkande tillmälen som efterbliven, slampa eller oönskad. Men det kan också handla om hot av olika slag, till exempel att övriga i gruppen kommer att göra livet outhärdligt för den utsatta personen.

Situationen är ofta olika beroende på könstillhörighet. Flickor och kvinnor är vanligtvis hårdare kontrollerade och mer begränsade än pojkar och män i en hederskontext.

Förtryck kan till exempel bestå i att barn gifts bort eller att en vuxen tvingas eller luras in i ett äktenskap mot sin vilja. Det kan också handla om att flickor och kvinnor inte får umgås med pojkar och män eller att de alltid behöver ha en manlig följeslagare när de befinner sig utanför hemmet.

En person kan bli utsatt för hedersrelaterat förtryck som ett straff för att hen betett sig på ett oönskat sätt. Det kan då hända att övriga i kollektivet exempelvis låtsas att hen inte finns. Den utsatta personen kan också bli utfryst eller kallad kränkande saker.

Hedersrelaterat förtryck kan också utövas genom att tvinga någon att utsätta en annan familjemedlem eller släkting för förtryck, till exempel att en son i familjen tvingas kontrollera och begränsa sina systrar. I sådana fall är både sonen och döttrarna i familjen utsatta för olika former av hedersrelaterat förtryck.

Begränsningar

Barn och unga lever ofta med olika former av begränsningar. Gränser sätts av vuxenvärlden och barn och unga förväntas följa de regler som sätts upp. Vårdnadshavare har rätt att sätta gränser och bestämma i olika frågor som rör barn. Men barn och unga har också rätt till inflytande och delaktighet i frågor som rör dem.

Barns möjligheter att påverka sina egna liv ska öka i takt med deras ålder och mognad. För barn och unga som lever i en hederskontext är det vanligt att livsutrymmet snarare begränsas mer ju äldre barnet blir, det gäller inte minst flickor som ofta upplever att friheten minskar betydligt i samband med första menstruationen.

Det kan vara svårt att veta var gränsen går mellan ett acceptabelt utövande av föräldraansvar och kränkningar av barns och ungas grundläggande friheter och rättigheter. De begränsningar som föräldrar sätter för sina barn är inte alltid befogade. Begränsningarna kan innebära att föräldrarna utövar kontroll över barnen på ett sätt som kränker barnen rätt att själva få vara med och bestämma över sina liv.

Barn är bärare av rättigheter även om de inte har samma självständighet som vuxna. Barns rätt till delaktighet är ett uttryck för den rättsliga och sociala ställning som barn har i samhället. Barns rätt att bli hörda och vara delaktiga i frågor som rör dem är en av barnkonventionens grundläggande värderingar. Vuxna ska ta hänsyn till barns rätt till delaktighet i alla frågor som rör barns rättigheter.

Barn och unga som lever med hedersförtryck får ofta inte vara med kompisar i motsvarande utsträckning som jämnåriga kamrater. De kan också vara begränsade i vilka platser de får besöka på fritiden, vilken undervisning de får delta i och hur de ska klä sig.

För barn och unga som tillhör en grupp särskilt utsatta personer, till exempel personer med funktionsnedsättning eller någon som identifierar sig som HBTQI-person, kan situationen försvåras ytterligare. Det kan till exempel vara så att kontrollen ökar i samband med att familjen upptäcker sårbarheten hos den utsatta personen, till exempel hens sexuella läggning.

Våld

Det hedersrelaterade våldet kan bestå av fysiskt, psykiskt, materiellt, sexuellt eller symboliskt våld eller av en kombination av dessa uttrycksformer för våld.

Fysiskt våld

Fysiskt våld handlar framför allt om olika former av misshandel där brottsoffret blir utsatt för smärta eller fysiska skador. Våldet kan bestå av bland annat sparkar, slag, brännmärkning, hårdragning och så kallade syraattacker.

Det är inte ovanligt att fysiskt våld i en hederskontext innehåller rituella inslag såsom tvångsrakning, stympning av olika kroppsdelar eller att den utsatta personen får sitt utseende vanställt genom exempelvis en syraattack. En annan form av rituellt inslag är att utöva våldet med hjälp av föremål som förknippas med orenhet, exempelvis sopborste, skohorn eller tofflor.

Syftet med de rituella inslagen är dels att stänga brottsoffret ute från gemenskapen i kollektivet, dels att frånta gärningspersonen det moraliska ansvaret för gärningarna.

Psykiskt våld

Det psykiska våldet består ofta av kränkande skällsord och öknamn, till exempel ord som hora, efterbliven, värdelös och oönskad. Men det kan också handla om att brottsoffret blir utsatt för korsförhör, olika former av förnedring och förakt, uteslutning från gemenskapen och hot om olika bestraffningar.

Det är vanligt att handlingar som kan klassas som psykiskt våld överlappar beteenden som utgör förtryck, till exempel att den utsatta förnedras eller kontrolleras genom hot om bestraffning.

Materiellt våld

Materiellt våld, som också kan kallas ekonomiskt våld, kan handla både om rena begränsningar, det vill säga att brottsoffret inte själv får hantera sina pengar, och om ekonomisk utpressning. Ekonomisk utpressning kan ske genom att gärningspersonen tvingar till sig pengar i utbyte mot att inte avslöja för brottsoffrets familj eller släkt att hen har gjort något som hotar att dra skam över dem.

Sexuellt våld

Våldtäkt, incest, oskuldskontroller, könsstympning och mödomshinneoperationer liksom sexuella ofredanden är exempel på sexuellt våld som kan förekomma i en hederskontext. Barnäktenskap och tvångsäktenskap är ofta förknippade med sexuellt våld.

Det sexuella våldet kan vara särskilt svårt i en hederskontext eftersom det kan ha två sidor. Brottsoffret utsätts för sexuella övergrepp och samtidigt riskerar hen att utsättas för ytterligare bestraffningar om familjen, släkten eller det kollektiv hen lever i får vetskap om övergreppen.

Symboliskt våld

Skadegörelse av olika slag, till exempel att förstöra någons ägodelar eller skada någons husdjur, är exempel på symboliskt våld. Dessa handlingar har ofta stora likheter med de rituella inslag som kan finnas vid fysiskt våld i en hederskontext.

Hedersförtryck är ett brott

Den 1 juni 2022 blev hedersförtryck ett brott i Sverige. Hedersförtryck är ett samlingsnamn för olika brottsliga handlingar som har begåtts i syfte att bevara eller återupprätta en persons, en familjs, en släkts eller motsvarande grupps heder. Brottet innebär att om någon begått vissa typer av brott och gärningarna har varit en del i en upprepad kränkning av den utsatta personens integritet och varit ägnade att allvarligt skada den utsattas självkänsla, kan gärningspersonen dömas till fängelse i lägst ett och högst sex år förutsatt att brotten begåtts med ett hedersmotiv.

Det är inte alla brott som omfattas av bestämmelsen om hedersförtryck. Vilka brottsliga handlingar som kan utgöra hedersförtryck begränsas av en uppräkning i straffbestämmelsen i 4 kap. 4 e § brottsbalken. Det handlar om brott enligt 3, 4, 6 och 12 kapitlet brottsbalken, 5 kap. 1 eller 2 § brottsbalken samt brott mot 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud. Det kan alltså exempelvis handla om brott såsom misshandel, olaga hot, sexuellt ofredande och skadegörelse liksom överträdelse av kontaktförbud.

Brottet hedersförtryck innebär till exempel att någon som har utsatt en annan person för ringa misshandel, olaga hot och skadegörelse kan dömas till ett strängare straff enligt bestämmelsen om hedersförtryck ifall det finns ett hedersmotiv bakom brotten.

Det nya brottet ska tillämpas vid upprepade kränkningar och där gärningarna sker systematiskt. Däremot är det inte tänkt att de grövsta brotten såsom mord, våldtäkt och kvinnlig könsstympning, ska innefattas i hedersförtrycksbrottet. Grövre brott ska, i likhet med vad som gäller för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, hanteras separat. Gärningspersoner kan således åtalas för både hedersförtryck, avseende mindre grova brottsliga handlingar som skett systematiskt och med hedersmotiv, och exempelvis våldtäkt. Vid åtal för grövre brott kan även den tidigare införda straffskärpningsgrunden för brott med hedersmotiv tillämpas och det sammanlagda straffet skärpas.

Äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

Enligt svensk lag är det förbjudet att tvinga en annan person att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse. Brottet kallas äktenskapstvång och kan leda till fängelse i högst fyra år.

Sedan den 1 juli 2020 är det dessutom helt förbjudet med barnäktenskap i Sverige. Ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse med en person under 18 år är således olagligt i Sverige oavsett om förbindelsen ingåtts i Sverige eller utomlands. Det är inte barnet som gör något brottsligt utan den som förmår eller tillåter barnet att ingå äktenskap eller en liknande förbindelse. Även den som gifter sig med ett barn eller planerar bröllop för ett barn begår ett brott. Brottet kallas barnäktenskapsbrott och kan leda till fängelse i högst fyra år.

Könsstympning

Det är förbjudet enligt svensk lag att göra ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa eller orsaka andra bestående förändringar av den utsatta personens könsorgan. Det spelar ingen roll om den utsatta personen samtycker till ingreppet eller inte.

Könsstympning är en sedvänja som kan orsaka stora skador hos den som utsätts. Ett syfte bakom könsstympning är att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet och få dem att förknippa sitt kön med smärta och skam. Ingreppet utförs ofta utan bedövning.

Det finns olika typer, eller grader, av könsstympning. Den minst ingripande typen av könsstympning innebär att klitoris eller klitoris förhud helt eller delvis tas bort. Nästa typ innebär att även blygdläpparna helt eller delvis tas bort. Den tredje typen kallas infibulation och innebär att alla yttre könsdelar skärs bort och sedan sys vävnaden runt omkring ihop så att endast ett litet hål blir kvar för urin och mensblod.

Utöver dessa typer finns det även andra skadliga ingrepp som klassas som könsstympning och dessa består av olika former av snittning, skrapning, brännande ingrepp eller så kallad prickning.

Könsstympning av flickor och kvinnor sker vanligtvis innan den utsatta personen blivit sexuellt aktiv. Det är således inte ovanligt att det är barn som utsätts. Det finns ingen medicinsk grund för att genomföra könsstympning på flickor och kvinnor.

Andra uttryck för våld och förtryck

Hedersrelaterat våld och förtryck kan ta sig många olika uttryck. Förutom påtvingade äktenskap och könsstympning förekommer även olika former av hot och våld, men också förtryck i form av olika påtryckningar.

Omvändelseförsök

För hbtqi-personer som lever i en hederskontext kan förtryck ske genom påtryckningar att leva utifrån en annan könsidentitet eller sexuell läggning än den personen själv egentligen identifierar sig med. Omvändelseförsök kan bestå i att familj eller släkt väljer ut en i deras ögon lämplig partner av det motsatta könet. Det kan också innebära förbud för den utsatta personen att exempelvis klä sig på ett visst sätt eller umgås i vissa kretsar.

Uppfostringsresor

Så kallade uppfostringsresor är en form av hedersrelaterat förtryck som sker i syfte att kontrollera barn och unga som inte lever i enlighet med familjens eller släktens normer. Familjen, eller annan liknande grupp, beslutar att ett barn eller en ungdom ska skickas till exempelvis föräldrarnas ursprungsland och där leva tillsammans med släktingar eller andra i kollektivet som kan uppfostra den unga personen enligt kollektivets värderingar.

Utreseförbud

För att motverka att barn förs utomlands för att där utsättas för barnäktenskap eller könsstympning, kan ett utreseförbud utfärdas för ett barn.

Socialnämnden kan ansöka om utreseförbud för ett barn om det finns en påtaglig risk för att barnet förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse eller för att utsättas för könsstympning. Ansökan görs till förvaltningsrätten.

I brådskande fall kan socialnämnden besluta om tillfälligt utreseförbud och sedan anmäla det till förvaltningsrätten som därefter gör en bedömning om utreseförbudet ska fastställas.

Ett utfärdat utreseförbud ska omprövas med jämna mellanrum för att bedöma om det fortsatt finns ett behov av förbudet. När det inte längre finns en risk för barnet ska utreseförbudet upphävas.

Ett utreseförbud behöver inte kombineras med ett omhändertagande eller någon annan åtgärd enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

Hedersmotiv som straffskärpningsgrund

I Sverige finns det sedan den 1 juli 2020 en straffskärpningsgrund för brott som begåtts med ett hedersmotiv. Det innebär att när domstolarna ska avgöra vilket straff en gärningsperson ska få, ska hänsyn tas till om motivet till brottet varit att bevara eller återupprätta en persons, en familjs, en släkts eller en annan liknande grupps heder. Om det funnits ett hedersmotiv är det en försvårande omständighet som ska leda till att straffet blir hårdare än vad som annars skulle ha varit fallet för det aktuella brottet.

För att domstolarna ska kunna skärpa straffet för en gärning räcker det att ett av motiven bakom brottet har haft med heder att göra. Att bevara eller återupprätta heder behöver alltså inte ha varit det enda eller det huvudsakliga motivet bakom brottet.

En skillnad mellan straffskärpningsgrunden och det nya brottet hedersförtryck är att tillkomsten av det nya brottet gör det möjligt för polis och åklagare att mer effektivt utreda brott där ett motiv varit heder. Det särskilda brottet säkerställer att frågan om det funnits ett hedersmotiv bakom brotten beaktas genom hela utredningen och dokumenteras.

Utvisning till följd av brott

En person som begår hedersrelaterad brottslighet riskerar straff i enlighet med vad som anges för det brott hen gjort sig skyldig till. För äktenskapstvång eller barnäktenskapsbrott är straffet fängelse i upp till fyra år. För brottet vilseledande till äktenskapsresa är straffet fängelse i upp till två år. För det nya brottet hedersförtryck är straffet fängelse i lägst ett och högst sex år. När det gäller könsstympningsbrott varierar strafflängden beroende på om det är ringa brott, brott av normalgraden eller grovt brott. Vid grovt brott kan straffet bli upp till tio år i fängelse.

Om den som har begått brottet är en utlänning som inte är hemmahörande inom EES-området får hen utvisas ur Sverige. Utvisning är möjligt om personen döms för ett brott som kan leda till fängelse. En utlänning som döms för hedersrelaterad brottslighet riskerar således även att bli utvisad från Sverige.

Vid bedömning av om en utlänning som begått brott ska utvisas ska domstolen ta hänsyn till personens anknytning till det svenska samhället. Vidare ska domstolen vid straffmätningen beakta om den tilltalade personen drabbas av men till följd av att hen på grund av brottet även utvisas ur Sverige. Det innebär att domstolen kan döma till ett lindrigare straff än vad som föreskrivs för brottet om särskilda skäl påkallar det.